Okej så tänkte skriva ett deppigt inlägg nu just because... idek

Okej så ja är inte världens gladaste person, face the facts. 

Jag vet inte om jag är transgender, det är så förrvirrande. Jag trivs inte att vara tjej, och jag tänker ju som en kille. Men min systers pojkvän är trans, och om jag berättar för mamma att jag känner mig som en kille vet jag inte hur hon kommer att reagera, men hon kommer iallafall tycka att jag är en wannabe typ... Jag ska skaffa ett skrivblock att skriva ner mina tankar i, och när jag skrivit mycket i den ska jag "råka" glömma den i typ vardagsrummet och hoppas hon läser och förstår... Men det är endast om jag fortfarande mår dåligt som tjej...

Och att ha ett bälte som chest-binder är inte så skönt...

Till Karin (om du ser detta): Kan du använda "masculine pronouns" snälla? :) Det ska tydligen hjälpa...

Jag har också funderat på vad jag vill bli kallad om jag är en kille... Alex kanske?

Jag har inte cuttat på länge, men det är svårt att avstå...

Igår blev mamma jättearg på mig och min lillebror.. Hon kom hem full, och vi hade varit ute på gården och haft vattenkrig i typ 30-45 min... Sen när vi kom in så satt hon vid datorn och ville inte prata med oss... Min lillebrors säng var full av saker, så han fick sova i min säng.. Vi gick in och skulle bädda, och då kommer mamma och skriker på oss och vi var tvugna att hitta hennes mobil, och efter det blev det ännu mer skäll... Sen när vi skulle sova kastade hon runt saker... Tycker synd om min lillebror, och min mamma... 

Jag HATAR ordet "emo"!!! Ironiskt nog heter jag "TheKawaiiiEmo", men det är mest bara för att jag inte kom på något och alla kallar mig det så jag använde det. Men det gör inte ordet okej! Kanske skriver om det sen...

Är det någon som läser detta som bor i Uppsala eller Märsta..? Kanske vi kan träffas.. idk

Bajjbajj