Jag vet inte hur jag mår nu... Vi gick till en pizzeria, och fösrt mådde jag skitdåligt, nu känns det bättre. Men nervositeten börjar komma tillbaka. I början, när vi satt på pizzerian (som heter Verona) så lät mamma jätte stressad och orolig. Polisen kommer på tisdag för att kolla på lägenheten för att kunna säkra lägenheten senare.

Jag vill inte lägga så mycket på hennes axlar, trots att jag måste. Så jag börjar känna ångest nu. Och imorgon jobbar hon, 08.00-14.00, och sen ska hon göra något efter det. Sen ska vi möblera om. Men medans hon jobbar, ska jag städa. Jag tycker så synd om henne, och nu börjar jag må dåligt igen... 

Men som sagt, jag får tänka på att rätt vad det är så är det över. Om jag överlever tills det är det.

Kommer gråta extremt mycket oavsett vad..

Skriver ett inlägg inatt om hur det gick, och oavsett vad som händer kan jag behöva prata med någon.

(Och det får inte vara Spalle för då belastar jag för mycket på henne)

Tänkte uppdatera lite, måste få skriva mina känslor eftersom att jag inte har någon att prata med, alltså en person att prata med öga mot öga, som kramar om en och säger att allt ordnar sig

Jag har städat rummet lite, ska städa lite till och sedan ta en promenad. Och nervositeten liksom kommer och går men försvinner aldrig helt. Jag känner mig hela tiden nervös och spänd. Sen när mamma kommer ska jag städa i lägenheten, typ diska och sånt. Då kanske hon tycker synd om mig eller något. I brevet skrev jag bland annat att oavsett hur detta går ska jag vara mer hjälpsam, alltid städa rummet och inte vara så uppkäftig. 

Jag ångrar att jag inte sålde något, att jag ljög, så himla mycket! Det finns bara två sätt mamma kan reagera på. Bli arg, eller vara tröstande. 

Alltså min mage drar ihop sig. Någon som känner igen sig? När man är så nervös och/eller rädd att det känns som att magen drar ihop sig, eller har ett vulkanutbrott.

Det är nog mest troligt att hon blir arg, och kanske bryter ihop. Jag gör det absolut inte lätt för henne och det gör ont i hjärtat när jag tänker på det. När jag tänker efter gör jag inget enkelt för någon... 

Jag mår skitdåligt idag, min mage gör ont och jag kan inte tänka klart. 

Jag har skrivit världens sämsta brev till mamma som hon ska få ikväll där jag berättar situationen. Och det som ger mig mest mod, just nu, är att rätt var det är så är det över. Helt plötsligt är sommarlovet över. Skolan börjar. Allt blir normalt. Det ger mig mest mod just nu. 

Jag har ingen aning om hur mamma kommer ta det... Antingen blir hon inte så arg, utan kramar om mig och säger att allt kommer ordna sig (jag hoppas på det), eller så blir hon jättearg och mår jättedåligt och jag mår ännu dåligare.

Jag ska städa rummet lite under dan, gå på promenad, städa lite till, och sen vid 21-22 så får hon brevet och jag gömmer mig under täcket i min säng. Underbar plan! Helt ljuvlig faktsikt! (inte)

Och jag har inte ätit på evigheter nu, och jag planerar inte att göra det. 

Och jag skärde mig igår, var tvungen. Fast bara lite, för att få tankarna på något annat.

Det får bli allt så länge