Okej pallar inte berätta allt..

Men hursomhelst mamma mådde dåligt igår och hon kom hem vid 23 så jag tänkte att jag skulle ge henne brevet idag.

Jag la det i hennes väska, i ett fack, tillsammans med hennes cigarettpaket så att hon skulle upptäcka det.

Hon har inte ringt eller något, men chansen att hon sett det är ganska stor. Men om inte, visar jag det när hon kommer hem.

Hon kommer bli så besviken och arg, men jag får bara tänka på att rätt vad det är så är det över.

Ska städa färdigt mitt rum innan hon kommer hem.. (Iallafall försöka) OCh sen kanske börja med vardagsrummet...

Åhh vad jag är nervös.. Och korkad.. SÅ JÄVLA KORKAD!!!!!!!

Jag vet inte hur jag mår nu... Vi gick till en pizzeria, och fösrt mådde jag skitdåligt, nu känns det bättre. Men nervositeten börjar komma tillbaka. I början, när vi satt på pizzerian (som heter Verona) så lät mamma jätte stressad och orolig. Polisen kommer på tisdag för att kolla på lägenheten för att kunna säkra lägenheten senare.

Jag vill inte lägga så mycket på hennes axlar, trots att jag måste. Så jag börjar känna ångest nu. Och imorgon jobbar hon, 08.00-14.00, och sen ska hon göra något efter det. Sen ska vi möblera om. Men medans hon jobbar, ska jag städa. Jag tycker så synd om henne, och nu börjar jag må dåligt igen... 

Men som sagt, jag får tänka på att rätt vad det är så är det över. Om jag överlever tills det är det.

Kommer gråta extremt mycket oavsett vad..

Skriver ett inlägg inatt om hur det gick, och oavsett vad som händer kan jag behöva prata med någon.

(Och det får inte vara Spalle för då belastar jag för mycket på henne)

Tänkte uppdatera lite, måste få skriva mina känslor eftersom att jag inte har någon att prata med, alltså en person att prata med öga mot öga, som kramar om en och säger att allt ordnar sig

Jag har städat rummet lite, ska städa lite till och sedan ta en promenad. Och nervositeten liksom kommer och går men försvinner aldrig helt. Jag känner mig hela tiden nervös och spänd. Sen när mamma kommer ska jag städa i lägenheten, typ diska och sånt. Då kanske hon tycker synd om mig eller något. I brevet skrev jag bland annat att oavsett hur detta går ska jag vara mer hjälpsam, alltid städa rummet och inte vara så uppkäftig. 

Jag ångrar att jag inte sålde något, att jag ljög, så himla mycket! Det finns bara två sätt mamma kan reagera på. Bli arg, eller vara tröstande. 

Alltså min mage drar ihop sig. Någon som känner igen sig? När man är så nervös och/eller rädd att det känns som att magen drar ihop sig, eller har ett vulkanutbrott.

Det är nog mest troligt att hon blir arg, och kanske bryter ihop. Jag gör det absolut inte lätt för henne och det gör ont i hjärtat när jag tänker på det. När jag tänker efter gör jag inget enkelt för någon... 

Tänkte uppdatera lite, måste få skriva mina känslor eftersom att jag inte har någon att prata med, alltså en person att prata med öga mot öga, som kramar om en och säger att allt ordnar sig

Jag har städat rummet lite, ska städa lite till och sedan ta en promenad. Och nervositeten liksom kommer och går men försvinner aldrig helt. Jag känner mig hela tiden nervös och spänd. Sen när mamma kommer ska jag städa i lägenheten, typ diska och sånt. Då kanske hon tycker synd om mig eller något. I brevet skrev jag bland annat att oavsett hur detta går ska jag vara mer hjälpsam, alltid städa rummet och inte vara så uppkäftig. 

Jag ångrar att jag inte sålde något, att jag ljög, så himla mycket! Det finns bara två sätt mamma kan reagera på. Bli arg, eller vara tröstande. 

Alltså min mage drar ihop sig. Någon som känner igen sig? När man är så nervös och/eller rädd att det känns som att magen drar ihop sig, eller har ett vulkanutbrott.

Det är nog mest troligt att hon blir arg, och kanske bryter ihop. Jag gör det absolut inte lätt för henne och det gör ont i hjärtat när jag tänker på det. När jag tänker efter gör jag inget enkelt för någon... 

Jag mår skitdåligt idag, min mage gör ont och jag kan inte tänka klart. 

Jag har skrivit världens sämsta brev till mamma som hon ska få ikväll där jag berättar situationen. Och det som ger mig mest mod, just nu, är att rätt var det är så är det över. Helt plötsligt är sommarlovet över. Skolan börjar. Allt blir normalt. Det ger mig mest mod just nu. 

Jag har ingen aning om hur mamma kommer ta det... Antingen blir hon inte så arg, utan kramar om mig och säger att allt kommer ordna sig (jag hoppas på det), eller så blir hon jättearg och mår jättedåligt och jag mår ännu dåligare.

Jag ska städa rummet lite under dan, gå på promenad, städa lite till, och sen vid 21-22 så får hon brevet och jag gömmer mig under täcket i min säng. Underbar plan! Helt ljuvlig faktsikt! (inte)

Och jag har inte ätit på evigheter nu, och jag planerar inte att göra det. 

Och jag skärde mig igår, var tvungen. Fast bara lite, för att få tankarna på något annat.

Det får bli allt så länge

Okej så vi skulle sälja bakformar och böcker för klassresa till Frankrike, long story short, jag var för lat, så jag gjorde något dumt. Jag skrev ner en massa random siffror, så nu har jag en massa bakformar och jag behöver pengar till de, det behövs typ 1200 till för att täcka bakformarna och jag har inte sagt till mamma att jag inte har sålt på riktigt och jag vet inte vad jag ska göra jag behöver pengar! Innan helgen är slut!!!

Så jag ska till min farmor imorgon och försöka få pengar istället för presenter, men jag vill liksom inte att hon ska ge mig 1200, så kanske 500 eller något, jag vet inte. Och jag ska säga till mamma imorgon, och jag kommer bokstavligen dö men jaja. Så förhoppningsvis kan vi lägga in på mammas facebook och mamma kanske kan låna av någon kompis eller något. Men jag vet inte, jag får ont i magen när jag tänker på det. Och nu hjälper varken att skära sig eller att skippa att äta.

Sammanlagt behöver jag runt 3500, HUR FAN SKA JAG SKAFFA DET?! Jag har gråtit hela dagen, jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Jag pallar inte skriva mer just nu, ska gå och samla mod till imorgon, och komma på sätt att samla pengar... Jag pallar inte leva just nu egentligen om jag ska vara ärlig

Okej, så jag tittade på den enda musikvideon av MIW jag INTE har sett än och jag är beroende av både låten och videon♥ Kolla, ser ni hur awesome den är?! Jag tycker iallafall att den är det, men jag gillar sån musik, och sån stil och CREEPYPASTA C:< Jag vet inte, bara kolla på den.

Om någon inte fattar vad de sjunger och/eller vad de menar med texten och/eller videon, kommentera gärna så svarar jag ^^

Snälla inga hat kommentarer tack! Jag tänker inte godkänna kommentarer på detta inlägg för jag tycker det verkar onödigt  så kommentera vad ni tyckte, så länge det inte är taskigt, stötande etc. mot någon. Om ni hatar den, fine men inga hat kommentarer som typ "Gaaaaay" "idiotiskt" "emo jävel" "goth bög" etc. Jag tror ni fattar vad jag menar. 

I'm out! 

Jag har fått diagnosesn Social Fobi, för ett bra tag sedan egentligen... Men hursomhelst så gjorde jag några test på internet (jag fick tråkigt, chilla!) och fick resultaten att jag har en "värre/allvarligare" form av social fobi. Det är ju kul att veta. Inte.

Kan skriva ett inlägg som sammanfattar vad social fobi är, om ni som läser vill det.

Och när jag sökte runt på internet om social fobi fick jag fram en sida vid namn Tjejjouren. Jag gjorde det jag numera gör på alla sidor jag hittar om ungdomar och kroppen och sånt: Kollade efter ämnet "Trans". Och jag hittade något. Något som gör mig glad, och ger mig lite mer mod.

(Vill passa på att säga att jag har fått jättefina kommentarer/frågor där folk är jättestöttande och positiva, så tack för det ni som har gjort det♥)

Det jag hittade var detta:

"Många märker först när man träffar en annan transperson eller på annat sätt får veta att transpersoner faktiskt finns."

Jag märkte att jag är (kan vara) trans, som jag skrev i förra inlägget,på grund av min systers pojkvän som också är trans och som nu lever som kille. Därför kanske det är lättare att prata med mina föräldrar, eller med någon över huvud taget, för att jag inte ses som någon "Wannabe som tycker trans verkar som något coolt" för jag tror det är så jag skulle kunna ses.

Men förstår ni hur glad jag faktiskt blev av detta?! Men jag vet fortfarande inte hur jag ska berätta för mina föräldrar, eller någo annan. Har dock berättat lite för min bästis Spalle, men hon är så förstående och jag litar jättemycket på henne.

Detta är hur jag planerar att berätta :

Klä mig på ett väldigt "grabbigt´" sätt HELA tiden